Maria är en professionell artist och instruktör med femton års erfarenhet av orientalisk dans - såväl den arabiska "magdansen" som den klassiska persiska dansen. Hon uppträder regelbundet på fester och kulturevenemang i Stockholmsområdet och är sedan 2016 medlem i den internationella dansgruppen Helia Dance Company samt stockholmsbaserade Navak Dance Ensemble.
Maria började undervisa orientalisk dans 2008. I sin undervisning är hon uppskattad för såväl sin pedagogik och utvecklande teknikträning som flödande och fantasirika koreografier. Extra vikt läggs vid att varje individ ska få ta plats och skapa ett eget uttryck i dansen.
Utbildning
Maria började som 11-åring dansa flamenco och senare andra stilar som tango, salsa, jazz och irländsk folkdans. 2003 kom hon att falla för den orientaliska dansen då hon började gå kurser för Bia Bergström i Stockholm.
Hon har vidareutbildat sig vid Salimpour School of Belly Dance i Kalifordninen samt inom Skapande dans och Rytmik för dansare vid Stockholms Musikpedagogiska Institut.
Sedan 2011 har Maria fördjupat sina kunskaper inom persisk dans genom workshops och/eller privatlektioner för framstående dansare inom persisk dans såsom Helia Bandeh (IRN/NLD), Shahrzad Khorsandi (IRN/CA), Miriam Peretz (ISR/CA), Shachlo (UZB/DEU), Banafsheh Sayyad (IRN/CA), Olimdjon Beknazarov (NLD) och Shahrokh Moshkin Ghalam (IRN/CA).
Med Helia Bandeh som sin huvudlärare har hon genomgått en privat intensivutbildning och är sedan 2016 medlem i Helia Dance Company.
Maria är medlem i dansgruppen Navak Dance Ensemble - en persisk dansgrupp som framför och levandegör Irans rika kultur på scen!
Deras repertoar består av såväl klassisk persisk dans som folkdanser från olika delar av landet.
Persisk dans är en graciös och samtidigt kraftfull dansform som dansas till persisk musik. Dansstilen kännetecknas av det rytmiska fotarbetet i kombination med mjuka rörelser i händer och handleder som tillsammans fångar den persiska estetiken.
Iran är ett kulturrikt land med en lång historia som sträcker sig tillbaka till 1000-talet f.v.t.. Den rika kulturen syns bland annat i de många folkliga danserna som ser olika ut beroende på var i landet en befinner sig. Flera av dem innehåller teatraliska uttryck som symboliserar regionens seder och bruk, exempelvis odlandet av ris i norra Gilan eller närheten till Gulfen och fisket i södra Bandar. Andra stilar visar på närheten till grannlandet som azerisk och baluchisk dans.
Den klassiska persiska dansen har sitt ursprung i Fars, Iran men har liksom många andra dansstilar influerat och influerats av andra danser, bland annat baletten. Den har troligtvis utvecklats från den dans som visades upp i hoven under Qajardynastin (1781-1925), varifrån många stora målningar visar dansares positioner och dräkter.
Även idag återskapas dansstilen från Qajardynastin med hjälp av specifikt val av dräkt, musik och dansstil.
Den klassiska persiska dansen framförs till klassisk persisk musik. Den har sitt ursprung i den äldre qajarstilen men har med tiden utvecklats och moderniserats. Dansen kännetecknas av det rytmiska fotarbetet i kombination med flödande hand- och armrörelser som tillsammans fångar den persiska estetiken. Dräkterna varierar men består oftast av en lång glittrande klänning som täcker armarna.
I sydöst möter Iran Pakistan och området Baluchistan ligger i båda dessa länder. Både dans och dräkt är specifikt för området, liksom musiken. Dansstilen är glad och folklig och speglar området som sträcker sig genom dessa länder.
Inom sufismen – en särskild del av Islam – ingår repetitiva rörelser för att deltagare och åskådare ska uppnå ett stadie av trans. De kan vara monotona fram och tillbaka, uppåt och nedåt, men mest karaktäristiskt är snurrarna som kan pågå i timtal.
Det som kännetecknar den orientaliska dansen - även kallad magdans - är blandningen av isolerade rörelser i höfter, bröstkorg, axlar eller huvud. Detta blandas med svävande rörelser eller skakande höfter. Den orientaliska dansen rymmer en mängd olika dansstilar som dansas med bland annat slöja, fingercymbaler, käpp, ljuskrona eller isisvingar.
Nedanför Kaspiska havet i norra Iran ligger provinsen Gilan. Här har jordbruk och inte minst risodling länge varit en stor del av vardagen. I dansen visas teatraliska rörelser som rör odling av ris, arbetet på fältet och glädjen i den vackra vardagen.
Under Qajardynastin, år 1781-1925, blomstrade konsten och kulturen i Iran. Dans framfördes i hoven och det finns en rad detaljerade målningar föreställande dansare och kvinnliga musiker bevarade från denna tid. Tack vare dessa målningar i kombination med bevarad musik kan vi återskapa hur hovdansen högst troligt har sett ut.
Även i grannlandet Afghanistan, nordöst om Iran, är danskulturen stark och levande. Det finns en rad olika afghanska dansstilar, såväl solo- som gruppdanser, och de framförs i färgglada traditionella afghanska dräkter och smycken.
